Söndag och det är lite halvtråkigt väder, springer mest bara runt och plockar lite här o där. Mannen har farit in till K-RAUT skulle handla något till firman. Kusin Johan ska upp till Stockholm i 2 dgr på jobb så han behövde silikon tror jag att de va.

Ungdomarna hemma sover och hundarna sover. Just nu kokar jag nytt kaffe till mig och undrar över vad jags ka fixa till lunch.

Jag ser fram emot Tallin resan den är nära och sen nästa helg där på så tror jag att mannen och jag tar en resa till Danmark, våran kompis Tonni blir 50.

Jag vet inte bäst och kan inte allt, men varför så kan inte sunt förnuft få råda ? Jag blir så frustrerad av när man lever så tätt in på barn  & ungdomar som har hjärnskador el andra psykiska problem, jag vet att det finns dom som inte kan acceptera att man har det i släkten el kanske att man bara har en vän som är drabbad. Oftas när det är så att man har svårt att ta det till sig så förstör man mer än man hjälper. Att föräldrar är oense är oxå ett stort problem, men det är ju där som socialen el. sjukhuspersonal ska hjälpa och aggera. Dom som känner mig och vet vad jag arbetar med förstår vart jag står här i livet. Föräldrar till barn som behöver hjälp är oftast själva sjuka el. har problem, belasta inte barnen för det utan våga be om hjälp själva innan ni förstört barnen, nu menar jag inte att det är så överallt.

Dom här barnen bär så mycket inom sig och vill vara alla tillags, även om det är fel - rätt, rätt - fel. Vi som ska leda dessa barn till ett bättre liv el dom andra vuxna har mycket att lära och ta del av. Ibland kan det kännas helt hopplöst och man tänker kanske över om det är fel på en annan ? Men så är ju inte fallet tycker jag. Visst jag kan ibland tänka , att jag inte kan hjälpa hela världen men jag kan bry mig om dom jag tycker om och älskar.

Jag kommer att återkomma !